En liten update.
Pysslandet har stått still ett tag, men nu i veckan gjorde jag ett ryck.
På den här delen av banan har det inte hänt så mycket mer än att det blivit lite extra vegetation.
Bortre änden har fått ett helt nytt utseende. Bastumannens gamla blåa pappskiva satt kvar in i det längsta, men nu har ett nytt berg skulpterats upp i frigolit och gips.
Vyer över hela anläggningen. Som jag nämnt tidigare står den i vardagsrummet, så det är lite trångbott. Tanken var att banan skulle få flytta till ett eget rum så fort grannrummet var renoverat, men nu har den blivit så komplicerad att flytta så framöver blir det nog vardagsrummet som får byta plats...
Här syns också fronten som byggts. Direkt till höger om bilhyllan är dörren som ger tillgång till banans undersida. Råkade ut för en serie knasiga elfel för ett tag sedan, då är det skönt att allt är lättillgängligt.
Hyllorna har fått speglar i bakkant. Håller på och letar efter någon lämplig diodlösning för belysning av hyllorna.
Tangentbordet till tidtagningen är utdragbart sedan Bastumannens tid, bara lite mer inbyggt nu. Utrymmet mellan banytan och regelverket var tidigare bara tomrum. Det har nu fyllts ut med byggskum.
Bokhyllan fick tjäna som rumsavdelare. För att baksidan inte skulle se så jädrans trist ut spikades en skiva på som sedan tapetserades. Bakom tv-bänken byggdes en fortsättning av bokhyllan som binder ihop tv-bänk och hylla samtidigt som den tjänstgör som avlastningsyta. Gör även intrycket lite solidare från vardagsrumsdelen sett. Eftersom bilbanan står i blickfånget när man sitter och tittar på tv så kändes det viktigt.
Har man tre likadana bilar blir det svårare att skylla på materialet när det inte går bra...
Gamla rallybilar får mig nästan tårögd. Onödigt vetande: För några år sedan låg mitt garage bara några hundra meter från Björn Waldegårds residens.
Ninco-Moslern köptes begagnad på nätet, och är väl allt annat än original. Kanske finns ursprunglige ägaren här? Snabb rackare. NSR-Moslern är helt standard och ganska annorlunda att köra, ändå är de tämligen jämnsnabba. Lustigt nog är de väldigt olika i storlek, trots att skalan ska vara samma.
Corvette-trippel. C6:an känns inte riktigt skalenlig.
Camaron och Mustangen har hängt med från första Scalextric-banan och är nog minst fem år gamla. Trots att sonen gjort sitt yttersta för att avliva dem under åren är de fortfarande problemfria och snabba.
På allmänhetens åkning är variationen i vagnmaterial stor.
Berget saknar fortfarande ett par träd, sedan får det räcka. Att komma åt inne i hörnet är ett helvete, men hela banan går att dra ut från väggen även om det inte görs i onödan.
Här tog färden tidigare abrupt slut i ett gjutjärnselement från 40-talet om man råkade åka av. Nu är avåkningszonerna lite trevligare mot materialet. De höstfärgade buskarna har sprayats med färg som blev kvar när jag lackade en motorcykel (Kawasaki Z500) för en massa år sedan.
Willie har inget till övers för Grupp B-bilarnas olåt. För hans del var det en seger när de förbjöds i rally-VM.
Emanuel Desperados lurar i vegetationen. Busken består av lokalproducerad vitmossa och överbliven väggfärg från källarens mörkare domäner.
BP-pysslingen är märkbart irriterad över att både Shell, Esso och Gulf är representerade på banan, men inte BP.
av ZeeJay 27 apr 2008, 19:05 
På fredag åker jag till Gotland Ring, en något större variant på bilbana. Men jag är hemma över valborg, i alla fall.
