av Catman 18 apr 2005, 15:49
Referat Deltävling 5:
I sedvanlig ordning så rengjordes banan kvällen innan tävlingen.
Riktigt seriöst denna gången med polering av skenor, damsugning och en rejäl avtorkning av banan.
Detta gjorde dock banan riktigt hal upptäckte vi på morgonen…
15 minuters extra träning gjorde dock susen och greppet infann sig lagom till start.
Ingen, förutom Sven, hade hört av sig och meddelat om de skulle komma till start, så det var överraskande att 15 st kom till denna näst sista deltävling i EMSAC Trophy.
I rättvisans namn, så lottade vi startordningen denna gången också. Sven Willman skötte dragningen med bravur.
Thomas Persson, TeePee, var inte riktigt på hugget idag tror jag. Bilen var snabbare än TeePee’s reaktioner och avåkningarna var många och hårda. Sista platsen i GU blev hans och en plats i E-finalen.
Nykomlingen Dan Wiklund, lillebror till Kenth Wiklund, visade sig vara snabb från start med en lånad FLY Porsche GT1 Evo.
Dan körde till sig hela 41 poäng i GU och det får väl anses vara ett riktigt bra resultat. Till E-final.
Lika många poäng körde Karin ihop. Problem med greppet gjorde att hennes körning inte var i riktigt samma standard som vi har vant oss med. E-final för henne.
Erik Ahlbom var på plats med sin ultrasnabba FLY Lister. Denna började dock att låta konstigt och gå lite ryckigt allteftersom och Erik fick nöja sig med D-final
Erik Malmcrona laborerade med magneter och använd GU till att få till en bra lösning ihopp om att avancera under finalerna sen. D-final där också.
Axel Werner var sin vana trogen och hamnade också i D-finalen. Vi vet ju att Axel brukar avancera uppåt senare.
Pappa Werner tog den sista platsen i C-finalen med en TVR som började låte lite konstigt. Samma problem med Pick up’en fanns kvar och gjorde kvalandet lite surt för Thomas.
Kent Gustafsson var snabb och lite ringrostig också. Avåkningarna var många och rytmen stördes för Kent G.
Problem med kraftöverföringen gjorde också sitt till. Efter att ha lånat lite nya prylar så gick bilen igen men det var lite för sent för att kunna avancera i GU. C-final för Kent.
Bosse Magnusson var snabb och jämn och körde tillsammans med Bengt till sig en plats i B-finalen.
1 poäng skiljde det upp till Sven Willman som med sin ultrasnabba Mercedes CLK kammade hem snabbaste varv i kvalet och därmed även en plats i B-finalen.
Thomas Åkesson, Charlie, Bosse och Bengt hade dessutom alla samma poäng. Bara varvtider kunde skilja dem åt.
Kenth, Anders och Tom var jämna och endast förarmisstag kunde fälla avgörandet i GU.
Kenth Wiklund har fått blodad tand nu och körde ruskigt fort men gjorde ett misstag för mycket och sista kvalplatsen i A-finalen.
Anders hade en ordentlig avåkning och Tom likaså. Men då Tom hade en extra bonuspoäng i kvalet, tog han den första kvalplatsen till A och Anders fick plats nummer 2.
I GU var det jämn och hård racing i väldigt många heat.
Spontana applåder gavs både under och efter vissa race. KUL!!
Vi hade även ett heat med bara Lister Storm’s. Allmän förrvirring bland förarna då bilarna var alltför lika i lackering och utseende. Vi andra hade väldigt roligt åt detta heat i alla fall.
E-finalen körde efter ett uppskattad lunchuppehåll.
TeePee verkade fortfarande inte på hugget. Körningen stämde inte riktigt ibland med kraftiga avåkningar som följd.
Dan Wiklund visade att han kan köra men han har inte riktigt har utvecklat tävlingsnerver än.
1 ynka poäng var skillnaden mellan Dan och TeePee till Dans fördel.
Färdigåkt för TeePee.
Karin var iskall som vanligt och tog sig enkelt vidare till D-finalen ihop med Dan.
D-final.
Dan’s nerver spökade mera nu när tempot skruvades upp med mer avåkningar som en direkt följd.
Lånebilen lät dessutom som en stenkross och Dan fick ta sista platsen. Inte illa av en total rookie annars…
Karin kom inte upp till sin normala standard i finalen och avancerad inte vidare idag.
Erik Ahlbom var väldigt snabb men hade ett totalhaveri i finalen. Mektideb utbyttjades(10min), delar lånades och köptes för att få bilen stridsduglig igen.
Dock tappade Erik ett helt heat som därmed gjorde att Erik inte heller avancerad.
Axel hade ryckt upp sig, som vanligt, och tog sig vidare till C-finalen.
Erik Malmcrona var det inget att göra något åt; 3 heatsegrar och 3 snabbaste varv gör att Erik tog sig vidare.
C-final.
Tempot var hårt direkt från start.
Axel och Thomas Werner fick problem med bilarna och därmed var deras chanser att gå vidare borta.
Thomas Åkesson gav Erik Malmcrona en fajt men tvingades ge sig för Eriks vansinning snabba Audi.
Kent G var det ingen som kunde rå på denna C-final.
Tillsammans med Malmcrona gick de vidare till B-finalen.
B-final.
Nu var pulsen hög och det utlovades tät racing.
Och det bjöds vi på också.
I ett av heaten i denna B-final, låg alla bilarna inom 1 sekund i hela 6 varv innan första avåkningen kom.
Sven satte dessutom nytt varvrekord under race med 7,600 sek.
Tyvärr räckte det inte för vidare avancemang. Mercan är för lätt fram och lättade allt som oftast över bron.
Vi har nu döpt bron till ”Willman Bridge”.
Bengt och Bosse hade långa bataljer på banan med sina Listers och följdes åt genom heaten med både krasher och poäng. Tyvärr räckte det inte för en A-final denna gången.
Erik Malmcrona och Kent G var de som gick vidare. Snygg körning från båda två med betoning på att komma i mål hellre än att vara snabb var det som avgjorde B-finalen denna gången.
A-final.
Pulsen steg och adrenalinet pumpade då finalen drogs igång.
Finalen bjöd på många och långa heat med väldigt jämna race och hårda bataljer.
Utan tvekan det bästa racet för säsongen enligt de flesta.
Kenth W och Kent G hade på tok för mycket adrenalin i kroppen och kraschade hårt i sina inledningsheat tyvärr.
Annars åkte båda väldigt snabbt och bataljerna på banan var många med resten av förarna.
Kenth och Tom hade 2 långa och jämna heat där bara en krasch kunde avgöra positionerna.
Kent G var med i fronten och körde snabbt. Tyvärr för de båda Kent’arna, så var det krascharna som låg till grund för deras reultat. De fick dela på den sista finalplatsen i antal poäng. Men Kent G hade snabbare varv och snuvade därmed sin teamkamrat på 4:e platsen.
Erik Malmcrona’s Audi var framme och nosade på de ädla valörerna redan från start. Men vilken skulle det bli. Trots magnetuppgradering var Erik den som drog det kortaste strået och knep en bronsplats i A-finalen.
Erik passade också på att sätta nytt rekord i reaktionstid i A-finalen; 0,986 sek.
Anders öppnade starkt med sin Toyota. Sen var det jämnare med strider ända över mållinjen.
Tom lyckades att snuva en heatseger från Erik med bara 12 hundradelar..
I sista heatet låg Anders och jagade Tom i flera varv med bara några decimeter mellan bilarna.
Tyvärr körde Anders ur efter rakan och gav Tom lite andrum. Där avgjordes finalen då det i mål bara skiljde 3 poäng mellan dessa 2.
Tom avlöpte med segern och Anders knep silvret. Välförtjänt efter att ha placerat sig trea i alla andra tävlingar som han kört.
I och med segern i deltävling 5, har Tom ett ointagligt försprång i EMSAC Trophy och är därmed redan klar mästare.
Det kommer däremot att bli fajt om silvret mellan Anders Ekberg, Kenth Wiklund och Erik Malmcrona.
Dessa tre herrar har stått över en tävling och kan därmed inte räkna bort någon i slutställningen.
Ynkliga 5 poäng skiljer dessa förare åt och det kommer att bli tät, hård racing i sista deltävlingen.
I lagtävlingen tog K2A hem segern med överlägsna 215poäng.
Team West tog andra platsen på 186 poäng.
3:a blev EMSAC på 157 poäng med 1 man kort.
Habo's Scalextric's tog sista platsen på 121poäng med 1 man kort
I lagtävlingen är det jämnt så det förslår.
K2A, EMSAC och Habo’s ligger bara poängen efter varandra.
Det team som vinner sista deltävlingen, kan titulera sig Teammästare i EMSAC Trophy.
Väl mött i Karlskoga för deltävling 6.
/Tom
Vad vi bäst behöver i livet,
är nån som visar oss vad vi kan