Detta är väl en kulturyttring lika god som någon annan?
/S
Jovisst, det kan jag hålla med om. Det är ju en genuint svensk gammal "subkultur", definitivt så god som någon annan. Men du vet, ur synvinkeln från oss "purister" är ju det tragiska att de i det mesta av sitt utövande av denna kulturyttring anser sig själva värna om det amerikanska 50-talet i allra största grad i och med klädstil, musikval och bilval. Tyvärr kan jag ur den synvinkeln inte annat än skratta. Jag har varit runt alltför mycket i de där kretsarna för att kunna särsklija agnar från vete. Träskor (ja, vanligt förekommande bland dessa), hembränt, Brylcreem och Lilli & Sussi skrålandes från en nedsutten 73'a Impala med handmålade eldsflammor på nån raggaträff ute i landet. är INTE något som appelerar/ade på mig.
Finns igen genuinitet i detta, åtmindstone inte om det är amerikanskt 50-tal man vurmar för. Den genuinitet som finns är däremot den för det klassiska svenska "raggarstuket". Den respekterar jag för det svenska kulturarv det är, men beblandar mig inte med. Säkra varningstecken är små påsydda "Rock-A-billy" dekaler på jackan eller sydstatsflaggor på hatthyllan. Jag gillar inte stuket.
Jag gillar äkta prylar, riktiga Customs på Mercury eller 50'-51' Fordar, 3 fönsters Hot Rods med sidventilare och 3-förgasaruppsättning eller långa låga smakfulla Barris-customs med vackra lackeringar och Carson-toppar. Eller varför inte några sköna Willy's 33'or eller typiska "gassers"? Vi snackar Ed Roth och Ken "Von Dutch" Howard, riktiga grejjer...
Men visst, svenska Raggare, det är en kulturart det med.
/b.
Der Bär mit Das Auto.