Jag har haft en märklig tendens det här året att alltid svara "39" på frågan hur gammal jag är, och björnhonan har korrigerande fnyst varje gång att "jag SKA BLI 39, men ÄR 38". Så mentalt är jag ett år före och har därför inga speciella känningar av att plötsligt bli 39.
Är det nu jag ska börja närma mig en kris? Är det inte så vid 40?
Herregud, hur ska jag tackla 40-årskris nästa år? Det är ju då man måste köpa en Porsche att ha vid sidan om kombin. Så obehagligt!
Nä, jag lufsar nog vidare som om inget hade hänt ett år till, men ni får hålla öronen på spänn i skogen efter råmet av nåt tvärställt och 4-cylindrigt. Speciellt du Lasse.
(om vägarna bär därute, markfrigången är tyvärr endast tändsticksask-hög på min lilla Panzer)/Sb. (födelsedagsbjörn)
Dags för saker som "motion", "promenader" och "mindre portioner mat"... Det låter så hemskt men jag ska börja försiktigt med höger pekfinger ikväll när vi kör klubbrace!! 
TDS
